Digital frihet

Mycket har skett i världen under de gångna 30 åren. En ingripande ändring var den så-kallade "digitaliseringen". Medan folk ofta reagerar med motstånd då ens frihet håller på att eller bara hotas att tas bort, verkar denna reflex inte fungera när den nya ofriheten är "digital". Det tillkommer att "digitaliseringen" (datorer, mobiler, mobilnät, serverhallar, ... som måste ersättas i allt snabbare takt) kräver mycket energi och material (främst metaller) och därmed utgör ett miljöproblem.

Problem

Big Tech och monopol på allt

Med "Big Tech" (tekjättar) avses ett fåtal bolag (världens ca 5 största) som sysslar med "digitalt" dvs mobiler, datorer, programvara, molntjänster, sociala medier och dylikt. Dessa bolag har ackumulerat inte bara gigantiska förmögenheter, utan även gigantisk makt. I stort sett alla är baserade i USA, och därmed står under USA:s nationella intressen. Allt från mejlkontakt, föreningsverksamhet, organisering av systemkritiska gräsrotsrörelser (!), över bussbiljetter och biobiljetter, myndighetskontakter, karttjänster och geografi, betalningar, ända till åtkomst till offentliga toaletter och vissa affärer går numera enbart på Big Tech:s villkor. Upprepade gånger har det förekommit att något av dessa bolag spärrade sina tjänster för aktivister som kämpade för "fel sak" (såsom Palestina) eller även myndigheter utanför USA (såsom ICC) ^{[14] [15] [16] [17]} . Folk klickar bort samtyckesskärmar i bråkdelar av en sekund, helt omedvetna eller rakt oitresserade i vad de egentligen samtycker till. Ingen skulle vilja underskriva sådana kontrakt på papper, men "digitalt" går det på nolltid. Ett bolag vars namn är avlett från talet 10¹⁰⁰ (tio upphöjt till etthundra) har skaffat sig på några år monopol på mobilappar och därmed monopol på i stort sett allt. Folk gör allt via mobilen, och vet inte längre hur en gör utan, alltså hur deras föräldrar eller även de själva gjorde bara 15 eller 25 år innan. Den som faller i onåd hos detta företag kommer att förlora åtkomst till de mest grundläggande tjänsterna i samhället. Det finns varken demokrati eller rättsäkerhet hos Big Tech. Varken den svenska riksdagen eller svenska domstolar kommer åt dessa bolag, tvärtom de är själva djupt beroende av dessa, och utsatta för deras godtyckliga agerande.

Sociala medier, beroende, utfrysning

Tillkomst av sociala medier öppnade nya vägar att kommunicera och hitta likasinnade, vilket ju verkar vara bra. Men det dröjde inte länge tills nackdelarna blev uppenbara. Dessa plattformar ställer höga och ständigt ökande krav på användarnas enheter (hårdvara och programvara) vilket belastar både individen och miljön. Tjänsterna är utformade på ett beroendeframkallande sätt vilket gör att vissa tillbringar så mycket tid där att de inte hinner med annat viktigt i livet. Leverantörerna kräver och samlar personliga uppgifter i onödan, till exempel kräver de ett mobilnummer som ständigt måste "valideras". Flytt av kommunikation in i slutna sociala medier utfryser de som inte kan eller inte vill ha sådana, och leder i förlängingnen att hela jordens befolkning tvingas in i alla sociala medier. Reklam liksom generellt dåligt fungerande tjänster orsakar att många till sist går med på att skaffa "premium" dvs börja betala för tjänsten som tidigare hade lockat in dem som "gratis".

Reursslöseri och krävande webbplatser

Utveckling av hårdvara under de gångna 50 åren i sig själv är ett mirakel utan like (Moore's law). Bearbetningsprestanda, lagrinskapacitet, liksom överföringstakt (både på korta avstånd mellan en dators komponenter som på långa avstånd mellan kontinener) har ökat dramatiskt, medan pris, volym och massa, energiförbrukning och materialåtgång har minskat extremt. Men varför brottas vi då fortfarande med slöa webbplatser, sega datorer, oändliga uppdateringspass, tålamodsprövande uppstarttider eller avstängningsritualer, slut på lagringsutrymme, ökande extraktivism, elbrist och planer för nya kärnkraftverk i samband med serverhallar och dylikt? Det finns något som löpande käkar bort åtminstone hela denna vinst på hardvaruplan som ingenjörerna och fysikerna har kämpat fram på atomar nivå. Det är mjukvara och digitala tjänster. De blir hela tiden mer och mer krävande, utan att leverera en nämnvärd ökning av nyttan. Det tillkommer att digitala tjänster anväds i allt större grad för vardagsysslor som för bara några år sedan var orimliga eller omöjliga att digitalisera, såsom för kommunikation med personer i samma rum, eller reglering av åtkomst till toaletterna. Och i vissa områden av den digitala världen sker det en renodlad kapprustning eller ett rejält krig, där två parter sköter rakt motsatta intressen, med slöseri med energi och material som det enda resultatet. Medan vissa försöker "optimera" kryptominering, håller andra på att "stävja fusk" med sådan. Medan vissa försöker hitta robusta sätt att detektera "AI" eftersom sådant klassas i många samband som fusk, lägger andra ner sin tid på att "föbättra" sin "AI" så att den inte går att detektera. Medan vissa försöker blanda in reklam och nonsens i alla webbplatser så att dessa inte ska gå att blockera eller filtera bort, håller andra desperat på att hitta sätt att extrahera relevant information från det ständigt ökande berget av digitalt skräp, många nyare webbläsare har en "läsvy" (!) (vilken nyhetssidorna i sin tur försöker att sabba), och allt fler tjänster försöker sälja "AI-tillägg" som lösning på detta problem. Medan vissa hela tiden krånglar till sina videotjänster för att försvåra nerladdning, jobbar andra med att utveckla knep och programvara som möjliggör sådan. Medan vissa ständigt introducerar nya hemliga filformat, webbprotokoll och applikationsprogrammeringsgränssnitt i det enda syftet att fästa och utvidga sitt monopol, håller andra på att mödosamt utforska och klona dessa för att kunna hålla med och skapa fri programvara. Under 2020-talet måste en videospelare stödja flera hundra filformat och kodekvarianter för att ens ha en chans att klassas som användbar. Inte bara sociala medier, utan en majoritet av alla webbplatser är onödigt komplicerade och ställer höga krav på webbläsaren och i förlängningen användaren. Överlånga startsidor där flera videor avspelas samtidigt, medan det blinkar reklamytor vid sidorna är mer regel än undantag. Lejonparten av data som kommer från servern är inte text eller bilder som användaren efterfrågar, utan orelaterat nonsens, reklam, plus JavaScript som övervakar användaren och lägger upp pop-up-ytor. Hela tiden dyker det upp påtryckningar, "köp", "bli medlem", "logga in", eller "koppla ditt bankkonto och bli en betalande kund". Den som inte kan eller inte vill komma med den nyaste webbläsaren blir utfryst som "omodern". Hela den digitala systeminherenta inefficiensen (Wirth's law) förbrukar hela tiden material och energi ^{[23] [24] [25]} , omärkligt lite för en enda visad video, en överföring via Swisch, eller en inloggning på en dålig webbplats, men nästan hela jordens befolkning som är helt digitaliserade, permanent uppkopplade, och aktiva i sociala medier, nätbutiker och dylikt nästan dygnet runt förbrukar gemensamt gigantiska mängder av allt, och ser därmed till att det dagligen tillkommer någonstans i världen nya gruvor, kolkraftvek eller kärnkraftvek, oljeborrningar och liknande som är oumbärligt för att hålla systemet igång.

Att vara smart i handen

Nästan alla har redan skaffat en "smartphone". Men nu verkar det vara så en typ av naturlag på sådana landvinningar. Så snart som "smart" eller "praktisk" teknik anländer, går den motsvarande delen av den egna kroppen som tidigare brukade sköta uppgiften i fråga sönder. Med bilens uppkomst förlorade stora delar av befokningen förmågan att gå eller cykla. Och med den "smarta" mobilen i handen försvann lite senare förmågan att tänka. Var gör du då en fråga dyker upp? Ta fram mobilen, mata frågan i den enda söktjänsten som är förinstallerad och förinställt i mobilen (tillhandahållen av bolaget vars namn är avlett från talet 10¹⁰⁰, se ovan), och plocka svaret. Hur mycket är ett plus ett? Mobilen vet. Slå in eller prata in frågan, plocka svaret, troligen "två", svaret är ju rätt, omgivet av befallningar av typ vilka skor du ska köpa på nätet, helst omedelbart, eller vart du ska flyga på semester, bokning omedelbart, annars blir det dyrare snart. Blir svaret alltid rätt och objektivt, till exempel då det handlar om politiskt känsliga ämnen, eller detta bolag självt? Finns det någon garanti eller rättighet att på så sätt nå sanningen? Nej sådan finns inte. Detta enda bolag kan styra vad nästan hela befolkningen ska tycka, veta och inte veta. Hur är pluralformen av ordet "cykel"? Samma bolag vet. Vad heter den stora bukten av Atlanten vid Nordamerikas södra kust? Jaha, "Gulf of America", världens största bolag har säkert rätt. Nja, wikipedia säger något annat: "Mexikanska golfen". Alla har väl hört talas om källkritik. Men få kommer på att detta borde gälla också eller i synnerhet sökning med mobilen och den enda förinställda och förinstallerade söktjänsten på den.

DRM (Digital Restrictions Management)

DRM (Digital Restrictions Management, av vissa anhängare kallad "Digital Rights Management") är samling "knep" (av vissa anhängare kallad "teknologier") vars syfte är att begränsa användarens möjligheter att använda den egna enheten (dator, mobil) fritt, och i synnerhet att använda digitalt innehåll (ljud, video, bilder). Tillvägagångsätt är många, och innebär oftast tvång till uppkoppling, spionerande på användaren, och tvång till proprietär programvara (se nedan). I förlängningen medför detta förlust av frihet, liksom monopolisering, så att bara ett företag, eller en sluten grupp av ett fåtal företag som är bästisar med varandra har hela makten över ett stort affärsområde, och omöjliggör vare sig kommersiell eller övrig verksamhet utanför monopolet. Det är monopolisten som bestämmer till exempel när en biograf måste köpa en ny projektor (som medför ännu hårdare DRM-regler) för att kunna finnas kvar, eller en lärare måste köpa en ny dator för att kunna fortsätta visa utbildningsvideor. I båda fallen går det åt extra energi och material, alltså både användaren och miljön drabbas. Ofta går DRM att kringgå, alltså det som kan visas på skärmen kan också sparas som fil, eller skrivas ut. Förutsättningar för att DRM ska "fungera" enligt förspråkarnas vision skulle vara enheter där det inte går att köra annan programvara än den som är förinstallerad (och har DRM inbyggd), och lägga användaren i handbojor så att hen inte kan omleda videon från grafikkortet till en fil, eller filma från skärmen med en annan enhet eller en gammladags analog filmkamera utan DRM. Förespråkarna hävdar att ha lagen på sin sida, det är lagen om upphovsrätt som avses. Upphovsrätten och lagstiftningen om denna har funnits under mångra decennier i stora delar av världen, men det finns inget traditionellt lagkrav på DRM, övervakning eller monopolisering. Upphovsrätt och DRM är inte samma sak, upphovsrätt kan finnas utan DRM, och arbete mot DRM är inte på något sätt vare sig olagligt eller oschyst mot skaparna av värdelfullt innehåll (filmer, låtar). Bara på senare tid har dessa "Big Tech" bolag kommit med lobbyverksamhet som syftar på att ända lagstiftningen för att försvåra, olagliggöra och straffbelägga mer eller midre allt utanför det egna monopolet. Varför bör förkortningen "DRM" tolkas som "Digital Restrictions Management", och inte som "Digital Rights Management"? Jo, eftersom tillägg av DRM till en programvara eller enhet inte ger några extra rättighter alls till användaren, tvärtom den tar bort många rättigheter, inklusive grundläggande sådana såsom rätten att inte vara uppkopplad, inte köpa en ny enhet, eller inte vilja dela sina personliga uppgifter med eller inte ens vara kund hos monopolisten. Den som har skapat "DRM" har inte monopol i fråga om hur fenomenet ska kallas, på samma sätt som den som år 2022 påbörjade en "speciell operation" i östra Europa inte har monopol i fråga hur detta aggressionskrig bör betecknas. DRM tar bort frihet från användaren, och höjer förbrukningen av energi och material, och utgör därmed ett miljöproblem.

Proprietär programvara och proprietära filformat

Proprietär programvara är sådan som kommer utan källkod och inte får modifieras av vem som helst. Motsatsen är fri programvara. Nästan all programvara som numera är i drift är proprietär. Enligt den strikta definitionen framtagen av Free Software Foundation är programvara som är gratis men utan källkod också proprietär, även i det fall då den är gratis på riktigt (inte bara på låtsas), och skapad av en oberoende utvecklare. Det verkliga problemet är emellertid inte den senastnämnda, utan proprietär programvara skapad av "Big Tech", i synnerhet sådan som kommer med proprietära filformat, filsystem, applikationsprogrammeringsgränssnitt och liknande som i det långa loppet skapar beroende, brist på interoperabilitet, och monopolisering. Faktumet att majoriteten, ens arbetsgivare, skola, förening eller kollegor använder proprietär programvara leder till utsatthet för den som inte gör, och leder alldeles ofta till anpassning åt fel håll genom att den som använde ingen eller fri programvara byter till den proprietära, till men för både den drabbade och miljön.

Tjänst som ersättning för programvara

Det finns något som är ännu värre än proprietär programvara, och detta är tjänst som ersättning för programvara (Service as a Software Substitute, SaaSS). Principen är att jobbet inte längre görs på din lokala dator, utan på en server. Detta tar bort ännu mer frihet från användaren, och ökar ännu mer resursslöseriet.

Utvägar

Att söka information

Det finns alternativ till monopolisterna. Det miljövänligaste är att fråga kollegan som sitter bredvid. Nästa steg är böcker. Kommer inget tillfredsställande svar till stånd, kan det finnas hjälp på nätet. Hur hittar jag information om ett ämne? Gå in på wikipedia. Wikipedia är en fri encyklopedi, och finns på många språk, inklusive svenska och engelska. Det finns absolut ingen poäng med att leta efter wikipedia via monopolsöktjänsten. Adressen är:

• en.wikipedia.org
• sv.wikipedia.org

Slå in adressen i webbläsaren, och använd sedan wikipedias sökruta. Den engelska utgåvan är störst, men svenska ämnen kan ha bättre artiklar eller finnas enbart på svensk wikipedia. Wikipediaartiklar brukar ha källor och länkar med vidare information.

Handlar frågan om ord då är det inte wikipedia utan wiktionary (som är en ordbok) som gäller:

• en.wiktionary.org
• sv.wiktionary.org

Slå in adressen i webbläsaren, och använd sedan wiktionarys sökruta. Den engelska utgåvan är störst, men även den svenska är bra och omfattande. Varje utgåva behandlar det egna språket liksom andra språk. Hur är pluralformen av ordet "cykel"? Wiktionary vet, och är mycket mer objektiv och pålitlig än "Big Tech". För att få information om ett finskt ord med förklaringar på svenska, besök den svenska wiktionaryn. För att få information om ett finskt ord med förklaringar på engelska, besök den engelska wiktionaryn. För att få information om ett finskt ord med förklaringar på finska, besök den finska wiktionaryn.

Fria bilder, videor och ljudfiler kan hittas på webbplatsen kallad för "commons":

• commons.wikimedia.org

En mindre del av filer är "Public Domain", alltså en kan ladda ner sådana och helt lagligt och med bra samvete använda dem hur som helst. En stor del har istället en fri licens, antingen CC-BY-SA 4.0 (samma som den här webbplatsen tillämpar), eller en annan. Dessa filer kan användas enbart i enlighet med den gällande licensen, vilket är mycket bättre än andra webbplatser, där det utöver samtycke till en restriktiv licens krävs pengar och registrering, eller det är rakt olagligt att återanvända något innehåll alls. För att hitta en bild eller annat går det antingen att använda den inbyggda sökrutan, eller ta sig genom kategoristrukturen. Till exempel för att hitta en bild på en isbjörn går en via sökrutan in i "Category:Polar bears". Sedan kan en utforska underkategorier, eller gå till överordnad kategori för att hitta andra björnarter.

Alla ovannämnda offentliga wikier (plus några till) lever på användarnas stöd. Det krävs ingenting för att kunna använda dessa, men bidrag med innehåll eller pengar välkomnas.

För kartor finns tjänsten "openstreetmaps":

• openstreetmaps.org

Till sist finns det alternativa söktjänster som är mindre dåliga än monopolisten:

• "ecosia.org" (en.wikipedia)
• "duckduckgo.com" (en.wikipedia)

Fri programvara

Det finns fri programvara till i stort sett alla vanliga uppgifter. Dokumenthantering, bearbetning av bild, ljud, och video, filhantering, mejlserver, webbserver, videokonferens, matematik, musik, schack och mycket annat. Tyvärr brukar sådan inte vara förinstallerad på den köpta enheten, och det krävs därmed arbete och kunskap innan sådan kan tas i drift.

Kommunikation

Säkrast och mest miljövänlig är direkt kommunikation utan tekniska hjälpmedel. Under senare del 1990-talet och i början av 2000-talet fanns det massor med oberoende och enkla mejltjänster, många av de gratis för alla. Tyvärr har nästan alla försvunnit. Att skaffa mejladdress avser numera alldeles ofta monopolisten vars namn är avlett från talet 10¹⁰⁰ (se ovan). Aktivister vill ofta ha en säker kommunikation som inte kan avlyssnas. Mejl i sig själv är en gammal upfinning, och fungerar med mycket enkel och gammal hårdvara, men inte säker. Tyvärr ställer de yttrest få mejltjänster som finns kvar alla mycket höga krav på hårdvara, programvara, och personliga uppgifter (nästan alla kräver telefonnummer), och är inte ens säkra. Det säkraste sättet att skydda sin kommunikation är att kryptera på den egna datorn. Detta kräver eget ansvar, kunskap, och lämplig programvara. Alternativt finns det massor med enligt egen uppgift krypterade "messenger", som emellertid är maximalt så säkra som deras ägare vill, och ställer höga krav på användaren utan rimlig anledning. Att den som tillhandahåller en tjänst hävdar att tjänsten är säker eller krypterad betyder inte alls att så måste vara fallet, på samma sätt som bilindustrins eviga snack om miljövänliga bilar och hållbarhet inte betyder att deras bilar är miljövänliga eller hållbara. Flera gånger har "krypterade" kommunikationslösningar visat sig vara fejk. Källkritik är ett måste även i fråga om enligt egen uppgift absolut säkra kommunikationskanaler. En alternativ mejltjänst som finns kvar, och utovar full säkerhet sålänge som båda parterna använder den, är Proton Mail "proton.me" (en.wikipedia). Samma tjänst och samma mejladress kan användas för att kommunicera med övriga eller "vanliga" mejladresser, utan säkerhet i så fall. Krav på hårdvara och webbläsaren är tyvärr höga, men krav på personliga uppgifter är lägre än hos monopolisten. Medan en påstådd säker "messenger" rakt utfryser alla de som inte har just den, kan en säker mejltjänst ta emot mejl från och skicka mejl till även de utanför.